Den senaste tiden har jag längtat efter riktigt hederliga, klassiska retrokakor. Min kompis Kaktuskatten introducerade uttrycket för mig när hon hade med sig en form med mjuk pepparkaka till en fest för länge sen, och konstaterade att det är bara som man bestämmer sig, och sen är de här kakorna det trendigaste man kan baka. Mandelkubbar, maränger, finska pinnar, hallongrottor... Retrokakor är alltså allt sånt där som gamla tanter brukar ställa fram på blommiga fat till tunna kaffekoppar.
Fyndade ett kakfat på vinterrean och kunde såklart inte motstå att rada upp retrogoda små sötsaker. På fatet finns maränger, syltkakor och kokostoppar.
Jag håller på att bli ordentligt förkyld, så att äta upp de båda våningarna får vänta tills jag mår bättre och känner nån smak igen. Tills dess får jag trösta mig med att knäppa bilder och blogga om kakorna. Nytt ordspråk: Den som väntar på nåt gott får äta retrokaka när den slutat dricka Finrexin.
Jag tycker lite synd om Martin, som måste leva med alla godsaker framför näsan hela tiden! Hur kan ni vara så slanka? =) Tack för sushin igår, jag tror jag är mätt av allt än!
SvaraRaderaVi skaffar oss magafari varannan månad så hålls vikten nere.
SvaraRaderaNåå, det gör vi inte alls!
SvaraRaderaLinda: Martin är nästan lite för bra på att låta bli att stoppa i sig kakor. MEn han lär sig.
Jag tycker att både syföreningar och kafferep borde få få en renässans!
SvaraRadera