Tävling: hemgjord pasta mot köpt

"Mmm, egen hemgjord färsk pasta, det måste ju vara det godaste som finns!"
Nja. Sanning med modifikationer där.
Efter lite efterforskningar och ett nedmjölat kök kan jag komma med några råd, och avråd.

För det första: Pastadegen ska knådas jättemycket för att konsistensen ska bli bra och tillräckligt seg. Har du en hushållsassistent går det fint, då kan den sköta jobbet. Annars: överväg att göra nåt roligare med din tid.

För det andra: Det är svårt att kavla ut degen lagom tunt och jämnt. Orkar du vara omsorgsfull, vända och mjöla degen många gånger, då går det säkert bra. I annat fall fastnar degen lik förbannat i köksbänken, eller så är den för tjock för att bli god sen då den kokas.

För det tredje: Gillar du fylld pasta? Om du har nån god fyllning du vill laga tortellini eller ravioli med, kör på. Annars: är det vanlig tagliatelle, pappardelle eller vilken som helst osmaksatt pasta du vill ha, köp den. Snyggare, godare och enklare. (Säkert billigare också, när jag tänker efter.)

Att sånt. Men det är i alla fall rätt så roligt att pyssla med pastan om man har tid, och när degen är tillräckligt knådad och kall (den är kladdigare när den blir rumstempererad) får man nog till riktigt okej pasta.
I kampen mellan egen färskpasta och köpt torkad pasta får nog segern gå till den köpta, åtminstone alla de gånger då man vill ha jämn, tunn pasta som är lätt att få al dente. Och inte tar en timme att knåda ihop.

Hemgjord pasta fylld med getost

Pastadeg:

4 dl durumvetemjöl
2-3 ägg
3 tsk olja
(Tog grundreceptet från påsen med durumvetet, men lämnade bort vatten och salt som där konstigt nog också stod att skulle i)

Fyllning

100 g chevreost
Några matskedar hackad persilja
1 tsk rivet citronskal
lite olivolja

Knåda ihop pastadegen och ställ i kyskåp. Mosa ihop fyllningen. Kavla ut pastan när den har kylts ca 1 h (den är jättekladdig annars), klicka ut fyllning, skär pastan i lagom stora fyrkanter och kläm ihop runt fyllningen. Koka i 2 minuter. Servera med rucolasallad.


Sen gällande huruvida det är vettigt eller inte att knåda ihop egen pasta eller inte, återkommer jag till i ett helt eget inlägg... Det är lite krångligt att få pastakuddarna lika stora och ännu krångligare att få dem att se jämna och aptitliga ut. Men det här blev riktigt gott i alla fall!

Helg!

Min helg infaller på måndag och tisdag den här veckan. Tack skiftesjobb.

Bilden föreställer helg på riktigt. Kanske jag borde fixa håruppsättning idag också, för att öka helgstämningen?


I fredags följde jag med sambon som avec då hans studentförening firade 90-årsjubileum. Det var nog den kallaste årsfesten jag nånsin varit på - restaurangen hade skruvat upp luftkonditioneringen till max så alla satt och huttrade. När huvudrätten kom in och folk väntade på att få börja äta stoppade de händerna under tallrikarna, och vid efterrätten satt jag och värmde händerna på ett värmeljus...
Stämningen var det inget fel på i alla fall, och maten var god.


Helgstämningen idag får nog lov att infinna sig också utan hårnålar och långklänning.
Jag tror att det får bli en slapp helg med mycket tv, en ny bok, liten shoppingrunda, en del frisk luft och ett par nya recept som jag har tänkt testa. Sådär, då är måndag-tisdags-veckoslutet spikat!

Vem stör min träning?

Nu har jag varit på gymmet och sedan simmat. Jag har alltså gjort vad jag har kunnat för att bli stark, sund, välmående och glad.
På väg mot dessa underbara adjektiv kom jag på en liten lista. Här är den.

Saker jag stör mig på i gymmet

1. Folk som bara sitter still på maskinerna hur länge som helst. Sitt på golvet om det inte passar att röra på sig!
2. Människor som stönar ljudligt efter varje lyft eller tryck.
3. Simmare som tycker det är okej att klösa andra som simmar i samma bana när man passerar varann. Gäller både med finger- och tånaglar.
4. Folk som lämnar bastudörren öppen när jag sitter inne i bastun.
5. Sprättare. Såna där som är övertygade om att de simmar snabbast och bäst av alla men som egentligen bara är bäst på att splasha en grym mängd vatten omkring sig, föra oväsen och crawla ivägen för dem som vill simma förbi.

Annars är det trevligt.
Och trots att samtliga fem irritationsmoment befann sig i simhallen idag lyckades jag faktiskt förutom lite mer stark, sund och välmående faktiskt också bli lite mer glad av att vara där halvannan timme. Så det kan inte vara helt fel att bita ihop och stå ut med nr 1-5 ibland.

Vad varje matblogg brukar hylla

Jag vet att jag är lite sent ute, men nu är jag i alla fall igång med boken "Den hemlige kocken", som handlar om fusk inom livsmedelshandeln och livsmedelsindustrin.

Boken är något som alla borde läsa. Såklart. Det har ni väl hört ren. Fast ju längre jag kommer i den, desto mer beklämd blir jag över att de som absolut mest skulle vara i behov av avslöjandena som duggar tätt i boken aldrig kommer att läsa den. Alltså såna som äter massvis med färdigmat, inte bryr sig om var nånting är tillverkat, vad maten har för kvalitet eller vad som är tillsatt i den.

I morgontidningen läste jag om hur finländarnas matvanor väntas förändras i och med recessionen. Där sa någon representant för mattillverkarna att jodå, visst väntar en ändring: "De produkter som sålts bra är just länkkorv, ljus påläggskorv och köttfärs, vilket kan tolkas som att så kallad basföda säljer bättre"

Ursäkta mig, basföda? Hur kan något som är blekrosa och fullproppat med tillsatsämnen, utfyllnad och fett kan räknas som basföda? (korven, inte köttfärsen då.) Det är synd om oss som tror det, och det är liksom poängen i "Den hemlige kocken".

Ikväll har jag tänkt gå och träna (det är alltså ett medvetet grepp att skriva ut det i bloggen så jag inte kan ursäkta mig själv sen när jag är för lat för att dra mig iväg till gymmet). Och före det ska jag stoppa i mig lite basföda så jag orkar. Basföda som alltså INTE är något som låtsas vara kött men istället består av en rätt stor del potatisflingor, bindväv, smakförstärkare och vatten.

Rågsurdegsbröd

Mycket smak, ingen jäst. Det här brödet är jättelätt att baka, ett riktigt grundsurdegsbröd. Det enda man behöver är tålamod, för degen ska jäsa ganska länge. Och lite förhandsplanering - det gäller att börja dagen innan man vill ha bröd.


Dag 1

1 dl rågsurdeg
2 dl kallt vatten
2 dl rågmjöl

Rör ihop och låt stå i rumstemperatur över natten.

Dag 2

Blandningen från igår
4 dl ljummet vatten
5 dl rågmjöl
ca 7 dl vetemjöl - lägg lite i taget tills degen är lagom fast
2 tsk salt

Knåda ihop alltihop, arbeta degen i minst 5 minuter. Låt jäsa i rumstemperatur i ungefär åtta timmar. Är det mer bråttom kan man testa att sätta i 1/2 - 1 tsk torrjäst då man blandar ihop hela degen - då räcker det med runt 4 timmars jäsning (eller tills degen nått ungefär dubbel storlek).
När degen jäst häller man ut den på mjölat bord, delar den i två lika stora delar och viker försiktigt ihop degen till bröd. Låt jäsa ungefär en timme på bakplåtspapper som sedan dras över till en plåt som stått i ugnen medan den blivit varm.
Grädda i 250 grader i 15 minuter, sänk värmen till 220 och grädda ungefär 20 minuter till.

Brödet funkar såklart också bra att börja röra ihop på en morgon och sedan baka ut följande morgon.

Vägen ut ur snuvan

Fortfarande förkyld och ruggig. Men åtminstone på bättringsvägen.
Och hur märker man det? Jo, mitt i allt är datorn avknäppt, täcket i soffan har inte en person inrullad i sig, och hushållsassistenten har åkt fram ur ett skåp.

Jag är alltså så mycket på benen att jag har orkat röra ihop en surdeg (eller nåja, haka fast degkroken och knäppa på knådmaskinen i alla fall). Nu är jag övertygad om att nybakat rågbröd kommer att bota resten av förkylningen.

Åtminstone kan jag andas så mycket genom näsan att jag känner att det börjar lukta gott och nybakat i köket. Friskhetstecken.

Kokostoppar (Retrokakor, del I)

Vissa kakor är så enkla och så goda att det inte är konstigt att de blir riktiga klassiker. Såna där som passar på kafferepsfat, alltså! Här ett praktexempel med få ingredienser, superenkel tillagning och hög god-som-godis-faktor.

Receptet finns nog i alla kakböcker och antagligen också inristat i hjärnbarken på varje kakbakande tant med självaktning. Jag har anpassat receptet så måtten är enklast möjliga (ett ägg, en kokospåse...) och blir en ganska liten sats kakor, som ryms på en plåt.


Kokostoppar

100 g kokosflingor
1 ägg
25 g smör
3/4 dl socker
1 msk vetemjöl

Smält smöret och ställ åt sidan för att svalna lite.
Vispa ägg och socker pösigt. Blanda i kokosen och smöret. Rör till sist i vetemjölet, ta lite extra om smeten verkar väldigt lös.
Sätt ugnen på 175 grader och låt smeten svälla i kylskåp medan ugnen blir varm.
Klicka ut på plåten och grädda i 12 minuter.

Andas med munnen

Jag är så förkyld. SÅ förkyld.
Sådär förkyld att jag bara halvligger i soffan under en filt och strör näsdukar omkring mig. Inte på ett fint sätt då, utan mera på ett snorigt, febrigt och äckligt sätt.

Hemma från jobbet är jag dessutom, portförbjuden där tills jag kan prata igen. Så dagen idag räddas av webb-teve, vanlig daytime-tv och slösurfande, varvat med en stunds sömn då och då. Jag orkar inte ens läsa en bok, utan ser konstiga talkshowklipp på youtube istället. Då förstår ni hur illa det är ställt.

Nu ska jag ta mig en skvätt nässpray till lunch.
Och fota flaskan och lägga upp receptet. (Nånej.)

Länge leve retrokakan

Den senaste tiden har jag längtat efter riktigt hederliga, klassiska retrokakor. Min kompis Kaktuskatten introducerade uttrycket för mig när hon hade med sig en form med mjuk pepparkaka till en fest för länge sen, och konstaterade att det är bara som man bestämmer sig, och sen är de här kakorna det trendigaste man kan baka. Mandelkubbar, maränger, finska pinnar, hallongrottor... Retrokakor är alltså allt sånt där som gamla tanter brukar ställa fram på blommiga fat till tunna kaffekoppar.

Fyndade ett kakfat på vinterrean och kunde såklart inte motstå att rada upp retrogoda små sötsaker. På fatet finns maränger, syltkakor och kokostoppar.
Jag håller på att bli ordentligt förkyld, så att äta upp de båda våningarna får vänta tills jag mår bättre och känner nån smak igen. Tills dess får jag trösta mig med att knäppa bilder och blogga om kakorna. Nytt ordspråk: Den som väntar på nåt gott får äta retrokaka när den slutat dricka Finrexin.

Den ädla tapetkonsten

Vårt vardagsrum har fått en fondvägg - och vi har lärt oss tapetsera. Vilken win-win-situation!

Svårast av allt var nästan att välja tapet. Nu smälter den vi valde in ganska bra, samtidigt som den förändrade utseendet på rummet ordentligt. Precis som vi ville ha det, alltså.

Så nu sitter vi i vårt uppfräschade vardagsrum och är mycket nöjda åt att vi har fått upp flera kvadratmeter tapet. Det behövdes bara ett telefonsamtal till byggkunnig förälder, resten klarade vi helt själv. Till och med utan att googla "Tapetsering for dummies".

Den stora studiebluffen

Läser i svenska webbtidningar om att bluffuniversitet tydligen är ett växande problem. Aftonbladet bjuder till och med på en praktisk liten lista, så man kan kolla att inte ens eget alma mater är ett sånt där lömskt bluffuniversitet.

Konstigt nog finns inte en viktig punkt med i listan; frågan om det faktiskt är så att du har STUDERAT vid universitetet? Hur kan folk vara så dumma att de behöver checklistor för att veta att "skolor" som säljer betyg och erbjuder konstiga distanskurser på nätet inte är riktiga universitet?

Några punkter till på checklistan, för den som är osäker:

- Under hela din utbildning råkar du aldrig ut för en tent där du (åtminstone när du lämnar in den) är säker på att du landade så långt under godkänt-gränsen att även din mest cyniska professor kommer att skratta högt åt dina essäsvar

- Ingen rycker och drar i dig för att du ska komma med på gulisintagning, sitta i ämnesföreningens festfixarkommitté eller åtminstone köpa studieinriktningens halarmärke.

- I din utbildning ingår inte en enda kurs som är så långt från det du kommer att behöva kunna när du fått din examen att det får dig att undra vilka svampar studiekansliet svalde innan de skrev in kursen i studieprogrammet.

- Fast du använder hela din akademiska tankekompetens är du är inte riktigt säker på att skolan finns i verkligheten.


Stämmer fler än en av dessa punkter in på din skola ska du nog följa mitt alldeles gratis råd: Sök hjälp. Och sök in nån annanstans.

Penang curry - enkelt och långt från nordisk kyla

Nu blir det kryddigt och kokosmjölkigt! Här kommer en lättlagad curry med sting. Ingredienserna är lätta att hitta i vanliga butiker, det mest exotiska är kaffirlimebladen som man kan köpa frysta i specialbutiker med exotisk mat (de ger jättegod smak, så om du kan få tag på dem, använd!). Curryn kan lagas med kyckling, gris- eller nötkött.

Receptet kommer från kockkursen i Thailand, jag har anpassat mängderna till finländska mått och förenklat det lite, främst genom att min variant inte börjar med att man geggar ihop currypastan själv.
Bilden knäppte jag däremot på sydligare breddgrader efter att kocklärarinnan berömt min förmåga att skeda upp penang-curryn vackert på ett bananblad (vilket nu inte var så himla svårt...)

Penang Curry

300 g kyckling
1 burk kokosmjölk (alltså ca 4 dl)
3 msk röd currypasta
3 msk krossade jordnötter
2 msk fisksås
1 msk palmsocker (eller en rågad msk vanligt socker)
3 msk limesaft
3-4 kaffirlimeblad

Häll ungefär hälften av kokosmjölken i en wokpanna och koka upp. Tillsätt currypasta, rör om tills den löst sig. (Ta mindre currypasta om du är orolig för att rätten blir för stark - och har du färsk chili hemma, ta lite mindre currypasta men släng i så mycket färsk chili du vill ha!)

Lägg i kött eller kyckling och woka i kokosmjölken tills köttet är nästan genomkokt.

Häll i krossade jordnötter och resten av kokosmjölken och låt puttra några minuter. Tillsätt under tiden fisksåsen, sockret, limesaften och kaffirlimebladen (repa bort stjälken och finhacka bladen). Smaka, häll lite mer av nån av kryddorna och smaka igen!

Servera med jasminris.

Rätten kallas också Panaeng curry, Phanang kai och alla möjliga olika stavningsvarianter som låter ungefär likadant.

All you need is fisksås

Har uppdaterat smakerna i köksskåpen lite. Blev glad när jag märkte att det inte behövs nån omvälvande förändring för att laga mat som smakar väldigt annorlunda. Rekommenderar att experimentera med till exempel de här flaskorna och burkarna, tricket är att hitta rätt balans mellan flera av dem, det är inte så noga med måtten utan viktigare att smaka, röra, puttra, hälla i mer och smaka lite till! Matlagning helt enligt min filosofi!




Från vänster: fisksås, ostronsås, limesaft, röd currypasta, kokosmjölk, en burk palmsocker och framför en påse Tom Ka-currypasta. Jag tror att allt utom palmsockret och påsen går att hitta i vilken stor matbutik som helst. Annars (för helsingforsbor!) rekommenderar jag varmt Vii Voan invid Hagnäs saluhall. Där finns allt, personalen hjälper dig gärna hitta rätt flaskor - och det är dessutom billigt.

Allt bloggande gör mig lunchhungrig - dags att börja skvätta ned lagom mängder ur utvalda flaskor i en wok och se hur det artar sig. Återkommer när det har artat sig väl :)