Solinlägg

Inget kakrecept idag. Däremot receptet på en lyckad shoppingtur:
Att gå runt i stan i snöslask och leta efter en solkräm med faktor 30.

Imorgon bär det nämligen av till sol, palmer och två veckors semester och det känns alldeles otroligt skönt. Bloggen transformeras härmed till reseblogg fram till mitten av februari (om inte den också tar semester...).

Lagom till att planet snart ska avgå kommer ljuva minnen tillbaka från förra gången jag åkte på charterresa (det var väl ungefär fem år sedan, till Alanya i Turkiet). I bussen från flygplatsen, berättade guiden allt viktigt man behövde veta om resmålet, bland annat viktiga fakta om vattnet. Med allvarlig röst alltså:
- Ni kan inte dricka kranvattnet, utan ni ska köpa dricksvatten på flaska. Fast kranvattnet är inte farligt. Ni behöver inte hålla andan i duschen.

Tjohej och hurra för charter! Ser fram emot en till!

Vitchokladkakor på tjugo minuter

Riktigt goda cookies med vit choklad blev resultatet av gårdagskvällens småkakeinspiration. Bilden är lite småsuddig men det är bara för att jag hade så bråttom att provsmaka...

I amerikanska chocolate chip cookies brukar det finnas mycket choklad och mycket nötter. Pirkka gör vit choklad med hasselnötter i plattor i passlig storlek (använd hela minus tre-fyra bitar som du kan äta under tillagningen). Lättare än att komma ihåg att skaffa nötter, rosta och hacka dem och blanda med hackad choklad.

Jag råkade ha en pirkkachokoplatta liggande i skåpet och blandade ihop den med en enkel cookiesmet. Tog betydligt mindre socker än många recept föreslår, med farinsocker blir smaken bra ändå. Och strunta i extra vanilj, det finns så det räcker i vitchokladen.

Kakorna blir lite mjuka och sega, men knapriga och spröda i kanterna.

Vitchokladkakor med nötter

150-200 g vitchoklad med hasselnötter (alltså en platta minus några bitar. Ät dem.)
100 g smör
0,75 dl farinsocker
1 ägg
2 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
1/2 tsk salt

Elvispa ihop smöret (om det är hårt kan man mikra det lite först) med farinsockret. Knäck i ägget och fortsätt vispa ihop. Blanda i mjölet, bakpulvret och saltet. Rör till sist i den grovhackade chokladen. Klicka ut kakorna på en plåt.

Det är inte så noga hur de ser ut, de flyter ändå ihop och blir ganska runda och fina. Grädda i 180 grader i 15 minuter.

Ajaj

Dagens outfit är inte bara ett bandage, utan två.
Jag och Marialainen gjorde kvartalets goda gärning och donerade blod. Allt gick bra, förutom att herr sköterska trodde han hittade en bra ådra i vänstra armen, stack och stack men fick ändå inget blod ur den. Höger gick bättre.

Sen gick jag och shoppade med Barbie-armar. Ni vet, såna där som bara rör sig vid axeln och som är fastfrusna i en lätt vinkel vid armbågen.

Nu ska jag bälga i mig vätska (det ska man alltid efter blodgivning). Ska testa att vinka åt min sambo med Barbie-armarna så kanske juicen levereras direkt hit till soffhörnet. Nån nytta ska man väl ha av att vara omplåstrad.

... Och själva surdegen

Brödet från igår var nästan ännu godare som frukostsmörgåsar imorse. Nu över till hela hemligheten bakom det: Surdegen.

På nätet finns massor med tips om hur man sätter en surdeg. Bara att googla och välja.

Jag har testat surdegen som bloggen Pain de Martin tipsar om, med rårivet äpple, rågmjöl och vatten. Det tar fyra dagar, men sedan har man en grundsurdeg som står sig i kylskåpet bara man kommer ihåg att mata den då och då.

Många andra recept som jag har hittat går ut på att surdegsgrunden bara består av rågmjöl och vatten. Det funkar säkert också bra. Men jag gillar äppelvarianten - bara det att surdegen har en klar doft av kalla, lite jordiga äpplen som man just plockat upp från gräsmattan när man öppnar burklocket är ju trevligt.

Så, baknings- och surdegspropagandan fortsätter: Det här går superenkelt att blanda ihop, sen kan du glömma bort det och använda då och då för att få extra gott bröd. Ett äppel, 1,5 dl rågmjöl och 1,5 dl varmt kranvatten är allt du behöver idag!

Ljust rågbröd med surdeg

Nu blir det bröd! Hur roligt det än är att baka kakor kan man inte leva på kaka allena (oj, så förståndig jag håller på att bli). Eget bröd slår butiksbröd med hästlängder på typ alla sätt. Och åtminstone jag som gillar att baka tycker att det är avstressande och mysigt att fixa eget bröd. Speciellt bra med eget bröd är det ju förstås när man råkar lyckas med det.

Ikväll var en riktigt lyckad kväll. Efter diverse surdegsexperiment kläcktes ikväll hemligheten bakom ett ljust rågbröd med lite jäst, lite surdeg och mycket smak. Lätt att lyckas med!

Maries ljusa rågbröd

5 g jäst
1 dl rågsurdeg
3 dl kallt vatten
2 dl rågmjöl
2 dl vetemjöl

Rör ihop och låt stå i kylskåp över natten. Nästa morgon fortsätter man med:

10 g jäst (inte så noga, ögonmåtta på jästbiten och ta lite mer än dan innan så blir det nog bra)
3 dl kallt vatten
1 msk sirap, honung eller socker
2 tsk salt
ca 12 dl mjöl - knappt hälften rågmjöl, lite mer än hälften vetemjöl. Känn efter när degen känns fast. Den får vara lite kladdig, speciellt om den sen får jäsa i kylskåp, men inte så kladdig att det inte går att forma bröd.

Blanda allt och knåda degen cirka 15 minuter (lättast i hushållsassistent). Jäs 1,5 h i rumstemperatur eller runt 3 timmar (eller så länge du vill!) i kylskåp. Får degen jäsa kallt är den lättare att baka ut. Efter jäsningen häller man ut degen på mjölat bord och formar den ganska försiktigt till bröd. Knåda inte, det förstör luftbubblorna, och degen har jäst så försiktigt att den inte orkar resa sig om all luft trycks ut nu! Lägg bröden på bara bakplåtspappret och låt jäsa 45-60 minuter.

Värm under tiden ugnen till 250 grader, och låt plåten som bröden ska gräddas på vara inne i ugnen och bli het. Efter jäsningen är det bara att hastigt dra över hela bakplåtspappret med brödet på den heta plåten och sätta i ugnen. Släng gärna in en isbit eller några matskedar vatten i botten av ugnen samtidigt.
Grädda 15 minuter i 250, öppna sedan luckan för att vädra ut ånga och sänk värmen till 220 och grädda ytterligare 15-20 minuter.
Ge bröden en lätt dusch med vatten från en blomspruta genast då de tagits ur ugnen, så blir ytan fin.

SÅÅ gott! Med lite surdeg i håller sig brödet också färskt länge. Grundrecept på surdeg kommer imorgon.

Mazariner

Mazarinen är en rolig kaka. Jag gillar sådana som man köper färdiga, men de kan ofta vara lite torra. Det kan man inte säga om de här hemgjorda mazarinerna! Lite petigt kan tyckas, men väl värt jobbet att först trycka ut pajdegen i små formar. Kakan gräddas ändå bara en gång.

Riktiga svenska mazariner tror jag innehåller mer bittermandel, är sötare och lite mjöligare och hårdare också. I den här versionen blir fyllningen krämig och smakar bara sött, fylligt och mandelaktigt (själv hör jag till dem som får kväljningar av bittermandelsmak). Blir dessutom jättefina om man tar sig tid att glasera dem lite också.

Mazarinkakor

14 st

100 g smör
knappt 1 dl florsocker

125 g vetemjöl (ungefär 1 3/4 dl)

1 äggula

Elvispa smör och socker. Blanda med mjölet och till sist äggulan. Ställ kallt, knäpp på ugnen på 175 grader och börja röra ihop fyllningen.

150 g mandelmassa

75 g smör

1 ägg

Elvispa ihop fyllningen så den blir slät. Den får gärna bli ganska luftig. Tumma ut degen i små muffinsformar (aluminiumformar är enklast för att få kakorna jämna). Klicka i fyllningen. Det är inte så noga med att de blir alldeles jämnt fyllda, fyllningen och pajdegen smälter ändå ihop sen. Grädda ca 20 minuter i 175 grader.

Då kakorna har svalnat kan man glasera dem med 1 dl florsocker blandat med 1 msk vatten eller citronsaft.

Sur och tvär

Spana in den sura minen i mitten. Den här lilla godingen gör härmed för första gången entré i bloggen. Men hon kommer att dyka upp rätt snart igen, var så säkra, och ge upphov till riktigt goda saker. Till dess surar hon vidare i sitt hörn i kylskåpet.

Hälsningar från Kronoby, förresten. Här är ungefär femtio minusgrader och massvis med snö - iallafall jämfört med Helsingfors. Dags för helg i norr.

Trevligt veckoslut!

Räddad av en bok

Det finns få tråkiga stunder som inte blir bättre av att man har en bra bok tillhands.

Att åka till jobbet tar 40 minuter för mig. När jag först fick så långa arbetsväg tänkte jag att nää, det kommer aldrig att funka i längden, jag kommer att vara uttråkad av bussar och tåg efter en vecka. Så fel man kan ha. I 40 minuter gånger två hinner man nämligen läsa massor med böcker. Nu tycker jag nästan det är bra att arbetsresan liksom finns där och är vikt till lästid. När skulle jag annars hinna läsa?

Ett problem är ju att man kan bli illamående av att läsa i bussen. MEN ser ni, det tränar man enkelt bort. Det är faktiskt sant. Och det är inte ens särskilt svårt. Genom att läsa korta stunder i början och titta upp emellan blir man snabbt van och eventuell åksjuka försvinner. Efter en tid kan man ta upp boken när man stigit på och titta upp första gången när bussen bromsar in vid hållplatsen hemma (eller okej, lite tidigare, man måste ju se var man ska plinga också).

Boktips för bussfärder tas gärna emot. Läste just ut Robert Åsbackas bok "Orgelbyggaren", som var riktigt bra. Inte riktigt vad jag brukar läsa sådär annars, men med en ton som tilltalade mig, människor som beskrevs ganska sparsmakat men ändå verkade levande, och dessutom en ganska hög österbottnisk igenkänningsfaktor. Jag tror den kommer att sopa banan med resten av kandidaterna till både Runebergspriset och nordiska rådets litteraturpris i år (inte för att jag har läst alla de andra kandidaterna, men jag kan ju åtminstone skryta med att jag har läst den här...)

Det ultimata arbetpendlingsboken är ändå förstås ljudboken i MP3-format. Tyvärr är utbudet på sådana ännu ganska begränsat, i synnerhet om man inte gillar deckare. Så tills ALLA bra böcker börjar komma ut som nedladdningsbar mp3:a rekommenderar jag starkt anti-åksjuke-lästräning. Och en bra bok i väskan, förstås.

Thai-inspirerad fiskgryta

Vi ska åka till Thailand om två veckor och jag ser jättemycket fram emot att resa iväg. Så mycket så dagens middag fick bli kryddig och chilistark - sedan ser jag också fram emot att äta massvis med riktig thaimat och lära mig hur den ska smaka (vågar bara döpa dagens rätt till thai-"inspirerad" just därför...).

Fiskgrytan är iallafall jätteenkel att laga, går att variera hur mycket som helst enligt vad man har hemma och är väldigt god. Jag brukar dessutom laga den när jag behöver mat att värma upp följande dag - den kryddiga grytan smakar bra då också.

Fiskgryta med chili och kokosmjölk

500 g fisk (jag tog ett paket sejfiléer ur frysdisken, det funkade bra. Tina upp och dela i mindre bitar.)
1 burk kokosmjölk
1 röd chilifrukt

2 vitlöksklyftor
1 msk limesaft

Några nävar grönsaker (färdiga wokgrönsaker, eller strimla själv lök, paprika, vitkål... Det man gillar.)

Fräs finhackad chili och vitlök i olja, släng i resten av grönsakerna och fräs tills de är varma. Häll på kokosmjölken och droppa i lime, smaka av med soja, mer chili och resten av favoritkryddorna om det behövs. Lägg i fisken och låt den puttra i kokosmjölken ett par minuter.
Grytan blir klar på samma tid som det tar att koka ris - ungefär 10 minuter.

Blingbling redan från födseln

En lång shoppingrunda idag ägnades åt att leta efter en dopgåva. I helgen ska nämligen en liten Ellen döpas, och då är hon självklart värd en riktigt fin present.

Men HJÄLP ändå vilka doppresenter det finns att välja mellan. Silver, guld, gravyrer och skulpturer - och så totalt onödiga föremål att man baxnar. Eller vad sägs om ett set med liten silverbricka med två askar i silver och infällt guld, prydda med bilder av rosetter, storkar och svampar och texten "My first tooth" och "My first curl"? Eller sirliga tennrör dit man ska rulla ihop dopattesten? Skallror i silver? Platinakopp med babymotiv?
Alltså, vad tror man egentligen att en baby och dess föräldrar vill ha? Köper nån verkligen såna där prylar?

Ännu ett kapitel för sig är smyckena som också ligger i dophyllan hos guldsmederna. Småsmå ringar, stela armband och korta pärlhalsband att smycka sin bebis med. Glitter och glamour redan i vaggan. Den enda glädje en baby kan ha av ett pärlhalsband måste ju vara att det låter roligt då man river sönder det och pärlorna trillar ut över hela golvet.

Fram för bojkott av fåniga presentföremål! I synnerhet om de är gjorda av silver eller guld och bara ger familjen ångest över att de göms undan i ett skåp eftersom de helt saknar praktisk betydelse. Och inte ens är snygga, det ska ju också påpekas. Det finns ju allt möjligt trevligt man kan ge istället - söta babykläder, fina böcker...

Nåja, lite bling till babyn blev det iallafall. I form av en söt silvrig dopsked, som åtminstone kan användas till att äta med.
Och kanske den också låter riktigt rolig om man slänger den i golvet.

Nougatmuffins

Receptpremiär blir det med dagens efterrätt: riktigt goda muffins som dessutom är superenkla. Personligen tycker jag det är alldeles för petigt med muffins där en del av smeten ska vispas, mjölet siktas... Ja, ni fattar. Grejen med muffins är ju att allt bara ska röras ihop och så blir det grymt gott. Som i det här fallet.

Muffins med nougat
12 st

4 dl vetemjöl
1,5 dl socker
1 tsk vaniljsocker
2 tsk bakpulver
1/2 tsk salt

1 ägg
1 3/4 dl mjölk
25 g smält smör

50 g nougat (jag hittade av nån anledning ett överblivet mignonägg i kylskåpet, det var passligt.)

Blanda de torra ingredienserna. Blanda i ägget, mjölken och smöret. Grovhacka nougaten och blanda i den till sist. Klicka ut i muffinsformar och grädda i 225 grader i 15 minuter.
Allra godast nybakade, när nougaten inuti fortfarande är lite smält.

Första smeten i min Kakform

Välkommen till en splitterny Kakform! Här rörs både det ena och det andra ihop.

Två av mina stora intressen är bakning och matlagning. Det kommer att märkas tydligt i den här bloggen (ta det som ett löfte). Såklart har jag andra intressen också, de lär också märkas.

Min filosofi när det gäller kokande och bakande är att det antingen ska gå SNABBT eller så ska det vara ENKELT. Och är något varken snabbt eller enkelt så ska det vara alldeles otroligt GOTT, så det verkligen lönar sig att fixa till.

Jag är en hobbykock som gillar att samla på mig recept som jag sedan aldrig följer. Eller åtminstone förvanskar till oigenkännlighet - slutresultatet kan bli riktigt bra ändå. Att dela med sig av recept, få nya tips och kommentarer om vad som funkar och vad som bara blir pannkaka är också alltid bra. Det är liksom här bloggen kommer in i bilden.

Till vardags jobbar jag som journalist, med helt andra saker än att vara kreativ när det gäller att göra praktiska saker. Det kanske är därför en icke obetydlig del av min fritid går åt till att fundera ut nya kakrecept?

Trevligt att just du har hittat hit och välkommen åter!