Bilskolelektion

Jag cyklade till jobbet idag och klarade mig galant förbi de vanligaste jobbiga ställena (de där helt utan cykelvägar, med grym trafik, smala trottoarer där man inte får men MÅSTE köra). Rullade mot övergångsstället över Idrottsgatan strax söder om Olympiastadion, där följande skolexempel på gott uppförande i trafiken utspelar sig:

Trafiken är livlig och många väntar vid övergångsstället.
Bil kommer från vänster - bromsar in och stannar vid övergångsstället. Cirka tio fotgängare och fem cyklister börjar ta sig över.
Bil kommer från höger - bromsar in. Och fortsätter köra, långsamt, över övergångsstället.
Tio fotgängare och fem cyklister hoppar och väjer undan så gott det går för att inte bli buffade av bilen, innan bilen till sist stannar helt för en barnvagn som inte hunnit undan längst i kanten av skyddsvägen. Bilens förare - tant med välkammat hår och många glittriga ringar - tittar ut genom sitt öppna bilfönster. Och tycker att det passar sig fint att dunka handen i ratten och svära åt fotgängarna.

Jag måste ha missat något väsentligt när jag gick i bilskola. För den där lektionen i att JAG JAG JAG ska FRAM och alla andra ska UNDAN minns jag varken att jag var närvarande vid, eller pluggade in inför teoriprovet. På riktigt, hur kan man bli så fullkomligt hjärndöd bara man sätter sig bakom ratten?
Tyvärr är stöddiga och ohyfsade bilförare inget som bara finns i Helsingfors. Att till exempel försöka gå över ett övergångsställe i Vasa när en bil närmar sig brukar vara jämförbart med självmordsförsök.

... Jo, alltså. Ville bara få det sagt. Det här inlägget ska jag läsa på nytt om en tid.
Läsa om, och begrunda. Det ryktas nämligen att familjen kakform och trädexpert håller på att utökas med - ja, ni gissade rätt - en bil. Så jag kanske tar fram bilskoleboken snart, för att reptera den där devisen om att det alltid, alltid, alltid är bilföraren som har rätt i trafiken.

Rödavinbärspaj med kokosfluff

Sött och syrligt i knaprig blandning. En ganska mäktig kaka som antagligen räcker åt många. Passar att blanda med äpplen också, om man tycker att det blir för surt med bara rödvinbärsfyllning.

Receptet liknar de här vinbärsgömmorna, men jag har struntat i småformarna, och så har jag ersatt den feta mördegen med en lätt pajdeg som innehåller kvarg. Degen blir dessutom väldigt lättbakad - kvargen gör att degen lätt tar ihop och blir fast, och den behöver inte vila i kylskåp en evighet innan man trycker ut den i pajformen.



Rödavinbärspaj med kokosfluff

Pajdeg:
50 g smör
3 dl vetemjöl
1 dl kvarg
1 msk socker

Fyllning:
2-3 dl röda vinbär
(1 skivat äpple om man vill)
(1-2 msk potatismjöl)

På toppen:
50 g smält smör
2 ägg
1,5 dl socker
200 g kokos

Sätt ugnen på 225 grader. Nyp ihop smör och mjöl till pajdegen, tillsätt kvargen. Tryck ut degen i en pajform och förgrädda i 10 minuter.
Rör ihop kokostoppingen under tiden. Smält smöret, rör ner äggen, sockret och kokosen. Det är bara bra om blandningen hinner svälla lite innan det är dags för ugnen.

Sänk värmen till 175 grader då du tar ut pajskalet. Töm i bären. En eller två matskedar potatismjöl ovanpå vinbären (eller blandat med dem) kan behövas, de ger ifrån sig rätt mycket vätska. Klicka sedan ut kokossmeten ovanpå. Grädda i 15-20 minuter, tills kokosfluffet fått fin färg.

Bröd i stenugn

Mer på samma semesterminne-tema. När stenugnen var varm testade jag det här brödet - en degrot med pyttelite jäst som kalljäser över natten, och sedan blandas ut med lite med jäst och får läsa länge.



Stenugnsbröd med råg

Kväll:
5 g jäst
2 dl vatten
3 dl rågmjöl

Nästa dag:
3 dl ljummet vatten
2 tsk salt
2 msk socker
20 g jäst
4 dl rågmjöl
resten vetemjöl, tills degen är lagom fast

Jäs länge och vänd försiktigt ihop bröden utan att knåda all luft ur dem.
Grädda. Och var beredd på att det är ett riktigt lotteri! Ugnen visade sig vara bra mycket hetare än väntat hela tiden, så bröden pöste upp till runda bollar på nolltid. Men goda blev de.


Så här ser det ut innan det riktigt roliga börjar.

Riktigt riktig pizza

Det har blivit kallare och regnigare, så det gäller att gotta sig åt sommarminnena så gott det går.

Ett riktigt bra matminne var när vi en mulen dag eldade igång stenugnen på sambons villa. Alltså en sån där riktig stenugn, långsmal och inmurad i väggen, som man har elden inuti och sen skyfflar ut glödande kol ur innan man sätter igång och bakar.

Vi bakade flera sorters bröd (återkommer till det stenugnsbakade brödet) och så förstås pizza. Som blev otroligt god.


Egen enkel tomatsås, mozzarellaost, svamp eller räkor... På nån minut i bakugnen blev pizzorna spröda och underbara och smakade faktiskt inte helt olikt sådana som man äter på en riktigt bra pizzeria.

Så, finns det en gammal bakugn i ett gammalt hus nära dig, fram med brödspaden och sätt igång och elda! Rekommenderas varmt (i dubbel bemärkelse, som en bonus blir hela villan varm och mysig också).

Dagens måste-ha

Trendig, helt klart

Om nån inte har koll på vad det allra senaste är, så är det enligt HBL att syssla med "Homing" - att plocka bär och svamp och syssla med att sylta, safta och fixa med det man plockat.

Konstigt, jag som trodde att det var ett normalfinländskt (normalnordiskt) beteende sedan några tusen år tillbaka. Som folk på senare tid har glömt bort mer och mer, eftersom allt finns att köpa. Men oj, så fel jag hade.
Nu ska jag äta svampsås och vara galet trendig. Om nån undrar:

Bästa svampsåsen (2 portioner)
Svamp, några nävar, rensad och skuren i mindre bitar
1 rödlök
1 dl grädde
Salt, peppar

Stek, häll på grädde, puttra. Ät med pasta och känn dig som en mästare på homing.

Den tog slut

En semestermånad gick i ett nafs. Tillbaka på jobbet och i vardagen en vecka redan.
Det är alltså läge att trösta sig med en bild på en hungrig humla.


Men allt roligt tar ju slut. Semestrar, blomnektar och inte minst diskbänksfilosofiska blogginlägg. Nu ska jag gå och lägga mig så jag orkar stiga upp halv sju imorgon. Hej vardag.