Blingbling redan från födseln

En lång shoppingrunda idag ägnades åt att leta efter en dopgåva. I helgen ska nämligen en liten Ellen döpas, och då är hon självklart värd en riktigt fin present.

Men HJÄLP ändå vilka doppresenter det finns att välja mellan. Silver, guld, gravyrer och skulpturer - och så totalt onödiga föremål att man baxnar. Eller vad sägs om ett set med liten silverbricka med två askar i silver och infällt guld, prydda med bilder av rosetter, storkar och svampar och texten "My first tooth" och "My first curl"? Eller sirliga tennrör dit man ska rulla ihop dopattesten? Skallror i silver? Platinakopp med babymotiv?
Alltså, vad tror man egentligen att en baby och dess föräldrar vill ha? Köper nån verkligen såna där prylar?

Ännu ett kapitel för sig är smyckena som också ligger i dophyllan hos guldsmederna. Småsmå ringar, stela armband och korta pärlhalsband att smycka sin bebis med. Glitter och glamour redan i vaggan. Den enda glädje en baby kan ha av ett pärlhalsband måste ju vara att det låter roligt då man river sönder det och pärlorna trillar ut över hela golvet.

Fram för bojkott av fåniga presentföremål! I synnerhet om de är gjorda av silver eller guld och bara ger familjen ångest över att de göms undan i ett skåp eftersom de helt saknar praktisk betydelse. Och inte ens är snygga, det ska ju också påpekas. Det finns ju allt möjligt trevligt man kan ge istället - söta babykläder, fina böcker...

Nåja, lite bling till babyn blev det iallafall. I form av en söt silvrig dopsked, som åtminstone kan användas till att äta med.
Och kanske den också låter riktigt rolig om man slänger den i golvet.